I dag betyder ”kan teckenspråk” olika saker för olika personer. Här är ett exempel på hur en skala A–F för avläsning kan se ut: vad varje klass kräver, vad som krävs för att bli godkänd, och vilken kompetens som måste finnas med när bedömningen görs.
Varje klass beskriver hur stor andel av ett tecknat innehåll som avläses korrekt, och under vilka villkor. E är lägsta godkända nivå. F betyder ej godkänd.
| Klass | Andel förstått innehåll | Tempo i materialet | Villkor |
|---|---|---|---|
| A | ≥ 95 % | Naturligt tempo (100 %) | Flera okända tecknare, obekanta ämnen, ingen upprepning |
| B | 85–94 % | Naturligt tempo (100 %) | Okänd tecknare, delvis bekanta ämnen, ingen upprepning |
| C | 75–84 % | Nära naturligt (≥ 90 %) | Okänd tecknare, delvis bekanta ämnen, högst 1 upprepning |
| D | 65–74 % | Något sänkt (≥ 80 %) | Känd eller okänd tecknare, bekanta ämnen, högst 2 upprepningar |
| E | 50–64 % | Sänkt (≥ 70 %) | Känd tecknare, bekanta vardagsämnen, högst 3 upprepningar. Lägsta godkända nivå. |
| F | < 50 % | – | Följer inte huvudtråden. Ej godkänd. |
Alltså: E betyder att personen förstår huvudbudskapet när en känd tecknare tecknar i sänkt tempo om bekanta ämnen. A betyder att personen avläser naturligt tecknat teckenspråk från okända tecknare i obekanta ämnen, utan upprepning. Andelen förstått innehåll räknas alltid mot ett gemensamt referensmaterial, så att klasserna går att jämföra.
En bokstav säger ingenting om den inte vilar på tydliga kriterier. Matrisen visar vad som krävs i varje dimension för varje klass. Klassen sätts av den lägsta dimensionen.
| Dimension | A | B | C | D | E | F |
|---|---|---|---|---|---|---|
| InnehållsförståelseAndel rätt på förståelsefrågor | ≥ 95 % | 85–94 % | 75–84 % | 65–74 % | 50–64 % | < 50 % |
| TempoAndel av naturligt teckentempo | 100 % | 100 % | ≥ 90 % | ≥ 80 % | ≥ 70 % | – |
| UpprepningarAntal gånger avsnitt visas igen | 0 | 0 | Högst 1 | Högst 2 | Högst 3 | – |
| TecknareVem som tecknar i materialet | Flera okända tecknare, stor variation i ålder, region och stil | Okänd tecknare | Okänd tecknare, tydlig stil | Känd eller okänd tecknare | Känd tecknare, tydlig stil | – |
| ÄmneHur bekant innehållet är | Obekanta ämnen, fackspråk och abstrakta resonemang | Delvis bekanta ämnen | Delvis bekanta ämnen | Bekanta ämnen | Bekanta vardagsämnen | – |
| Handalfabet & siffrorNamn, tal, årtal, belopp | Naturligt bokstaveringstempo, alla namn och tal | Naturligt tempo, enstaka miss | Något sänkt tempo, vanliga namn och tal | Sänkt tempo, korta ord och tal | Sänkt tempo, med upprepning | – |
| Icke-manuella signalerMunrörelser, ansiktsuttryck, rollväxling, rum | Uppfattar nyanser, ironi och attityd | Uppfattar det mesta | Uppfattar tydliga signaler | Uppfattar grundläggande signaler | Behöver tydliga, gärna förstärkta signaler | – |
Andel rätt på förståelsefrågor om ett tecknat material. Frågorna täcker både huvudbudskap och detaljer, så att en hög siffra inte kan nås genom att bara gissa sammanhanget.
Hur nära naturligt teckentempo materialet ligger. 100 % är det tempo tecknare använder med varandra i vardagen. Tillrättalagt material sänker klassen.
Hur många gånger ett avsnitt får visas igen. Ju högre klass, desto färre upprepningar. A och B tillåter inga.
Om personen känner tecknaren sedan tidigare, och hur stor variation materialet har i ålder, region och personlig teckenstil.
Hur bekant innehållet är. Vardagsämnen är lättare att avläsa än fackspråk och abstrakta resonemang, där sammanhanget inte hjälper till.
Namn, tal, årtal och belopp bär ofta den viktigaste informationen. Här går det inte att gissa, och därför bedöms det särskilt.
Munrörelser, ansiktsuttryck, rollväxling och användning av rummet är grammatik i teckenspråk. Utan dem försvinner nyanser, frågor och negationer.
Samma material, samma frågor, samma regler. Det är det som gör att två personer med klass C faktiskt kan jämföras.
Tre tecknade filmer på 3–5 minuter med okända tecknare, i olika tempo och ämnen. Materialet är gemensamt för alla som bedöms.
20 frågor per film. Hälften om huvudbudskapet, hälften om detaljer som namn, tal, tid och plats. Svaren ger andelen förstått innehåll.
Vilket tempo som användes, antal upprepningar, om tecknaren var känd och hur bekant ämnet var. Villkoren avgör vilken klass resultatet kan ge.
Den högsta klass där samtliga dimensioner uppfylls. Resultatet redovisas som en bokstav med klasserna per dimension som underlag.
Den som svarar rätt på 90 % av frågorna men behövde sänkt tempo och två upprepningar får inte B. Resultatet blir D, eftersom tempo och upprepningar ligger på D. Utan den regeln betyder en bokstav olika saker beroende på hur tillrättalagt materialet var, och då går klasserna inte att jämföra.
Ställ in ett resultat och se hur klassen sätts. Prova att höja andelen rätt utan att ändra tempot, så syns direkt varför villkoren spelar roll.
Ingen når avläsningsklass A genom att kunna handalfabetet eller genom att förstå en bekant tecknare i lugnt tempo. Avläsningen behöver fungera i naturligt tempo, med okända tecknare, i obekanta ämnen, utan upprepning.
I praktiken innebär det en kombination av flera saker samtidigt. Exakt vilket material som krävs beror på sammanhanget: utbildning, yrkesroll eller arbetsplats. Därför finns det inte ett enda test som alltid betyder A.
Skalan kan också byggas ut med en nivå ovanför A för yrkeskrav, till exempel tolkning i realtid, där avläsningen måste fungera samtidigt som innehållet återges.
Konkreta fall att ta med till mötet. Alla siffror är exempel, men principen är densamma varje gång: villkoren sätter taket.
Förstår vad en känd kollega menar när hen tecknar lugnt om vardagliga saker på arbetsplatsen. Behöver upprepning av namn, siffror och tider.
Varför E: Alla dimensioner ligger på E. Godkänd, med tydligt nästa steg: samma innehåll i högre tempo och med färre upprepningar.
Hänger med i arbetsmöten även med okända tecknare. Tappar vid snabb bokstavering och när en tecknare från en annan region använder ovana tecken.
Varför C: Förståelse, tempo och upprepningar ligger alla på C. Vägen till B går via naturligt tempo utan upprepning.
Följer en nyhetssändning på teckenspråk med okända tecknare, uppfattar ironi och attityd, och hänger med i abstrakta resonemang i naturligt tempo.
Varför A: Samtliga dimensioner uppfyller kraven för A. Ingen del av resultatet vilar på tillrättalagda villkor.
Svarar rätt på 88 % av frågorna, vilket motsvarar B. Men materialet visades i 80 % tempo och två avsnitt fick visas igen.
Varför D: Tempo och upprepningar ligger på D, och den lägsta dimensionen avgör. Det här är det vanligaste diskussionsfallet, och skalan ger ett tydligt svar.
En skala kan vara hur tydlig som helst. Tas materialet fram, sätts gränserna eller görs bedömningen av fel personer blir resultatet ändå fel. Den här kompetensen ska finnas med när skalan byggs, inte som remissinstans i slutet.
Personer med teckenspråk som förstaspråk
Avgör vad som är naturligt tempo, tydlig stil och rimliga krav. Tar fram referensmaterialet direkt på teckenspråk. Är i majoritet när gränserna sätts och ändras.
Kunskap om språket och om bedömning
Formulerar kriterier som går att bedöma likvärdigt, skriver förståelsefrågorna och kalibrerar bedömarna mot varandra så att C betyder C oavsett vem som bedömt.
De som gör själva bedömningen
Har själva minst klass A, är utbildade i att bedöma och är oberoende av den som bedöms. Bedömning är en egen kompetens, inte något man får på köpet av att kunna språket.
Arbetsgivare, utbildning eller myndighet
Bestämmer vilken klass som krävs för vilken roll och vad som händer med resultatet. Bestämmer inte hur språket bedöms.
Skalan är ett exempel. Det här är de sex frågor som behöver besvaras för att göra den till ett verktyg.
Nej. Det är ett exempel framtaget för diskussion. Syftet är att visa hur tydliga krav för avläsning av teckenspråk kan formuleras, så att en bokstav betyder samma sak oavsett vem som bedömt.
Skalan följer det svenska betygssystemet, där E är lägsta godkända nivå och F betyder ej godkänd. Det gör den direkt igenkännbar för de flesta utan förklaring.
GERS, den gemensamma europeiska referensramen för språk, finns även anpassad för teckenspråk. Skalan kan kalibreras mot den. En ungefärlig utgångspunkt för diskussion är att E och D ligger nära B1, C och B nära B2, och A nära C1 eller högre.
Den lägsta dimensionen avgör. Den som förstår 90 % men behövde sänkt tempo får klassen som tempot tillåter. Det gör att en bokstav alltid betyder samma sak, oavsett vem som bedömt.
Det gör det, som en av sju dimensioner. Men handalfabetet räcker inte för att avläsa teckenspråk. Det mesta innehållet ligger i tecken, grammatik och icke-manuella signaler.
Utbildade bedömare som själva ligger på klass A och är oberoende av den som bedöms. Aldrig en chef eller kollega som inte själv avläser teckenspråk, och aldrig den som utbildat personen. Bedömning är en egen kompetens.
Principen fungerar, men kraven behöver formuleras för sig. Att avläsa och att teckna är olika förmågor, precis som hörförståelse och tal i ett talat språk.